jagochminadagar

Ibland kan jag uppleva att tiden går så sjukligt fort. Som vissa kvällar när jag och Pontus umgås efter hans jobb vid fem. Vanligtvis kanske jag kommer hem till honom runt halv sex, sen lagar vi mat som kanske står färdig vid halv sju. Efter det är min tidsuppfattning en gåta men helt plötsligt är klockan halv elva och vi inser att Pontus måste få sin skönhetssömn inför jobbet dagen efter. Oftast sitter vi framför tvn, vilket kanske bidrar till att tiden går fortare.

Men så finns det kvällar som denna, då dagen aldrig verkar ta slut. Jag kom hit vid halv sju, Pontus hade varit och klippt sig efter jobbet. Sen åt vi chiliburgare (delicious!) och satte oss framför tvn. Sedan dess har tiden segat sig fram på det mest underbara sätt. Och här sitter jag nu tjugo i tio och tycker 'gud, vad klockan är lite' samt försöker fördriva tiden fram till Lite sällskap börjar på femman.

Vilken härlig everlasting kväll!


Tick, tack, tick...