jagochminadagar

Linnea kom med Krösatåget igår vid nio och efter sex minuters bussfärd uppför backen var hon på Dalvik igen, precis som förra året vid den här tiden. Det känns snopet att vi inte ska få fira nyår tillsammans i år, hon åker på onsdag, eftersom det känns så bra att ha henne här nu. Men man skapar sig nya traditioner för allting! The philosophy of a divorce-child, hehe...

Igår hade vi mys, pratade massa och plöjde lite Sex and the city-avsnitt. Idag ska vi upp till A6 (fastän jag ser ner på det stället, but the things you do for the people you love...) och ikväll blir det förhoppningsvis filmkväll med Pontus och kompisarna. Den som saknas nu är Bini, det vore perfekt att ha henne här hos oss!


Jag och nusse vid Plattan i höstas

Julafton och tiden med mina närmaste gick över på en millisekund. Sittandes ensam i Jönköping är jag glad för att Pontus trillar in om några timmar. Skulle kännas extremtomt annars...

Annars är jag så nöjd som man kan bli med vår julafton. Maten var perfektion och jag är nöjd med alla smiling faces när folk fick mina paket! Jag är nöjd med mina egna paket också! Nöjd gånger tusen också för att jag slapp dra med mig min packning och paket på bussen, utan fick skjuts av mamma istället, thanks!

Jag ser framemot mellandagarna och nyår och vill knappt att de ska ta slut. Larssan väntar ju på andra sidan remember? Usch.

 
Stressade som sagt för att hinna umgås med alla i familjerna! Jag tycker jag får en A for effort.

 

 En mysig julaftonsmorgon

 
Är man söt på julafton FÅR man ta ego-pics

 FINISAR!

Igår hade jag och Pontus fredagskänsla. Han skulle vara ledig från jobbet idag så igår fick bli hur sent det ville, det var riktigt skönt. On top of det var det extremt skönt att sova ut idag för första gången på länge! Vi drog ner till stan till fots nu på förmiddagen och strosade och shoppade lite (inga julklappar här inte, bara till oss själva!)

Nu ska jag packa ihop det sista här uppe på Dalvik och sedan dra ner min julklappssäck till resecentrum och Swebussen. Wish me luck, det är tungt!


Idag - i isande kylan!

...till känsliga läsare (Bensa främst)

Jag tvättar ikväll och skulle hänga upp den rena tvätten, bestående mest av underkläder. När jag rensar ut min tvättpåse hittar jag en strumpa som definitivt inte är min. Strumpan var ren, visst, men det här är någonting som bara Linis och Jennie kan förstå:

FY.FAN.VAD.ÄCKLIGT.

Mitt hat för the L-man eskalerade imorse. Jag frågade honom igår vad exakt jag ska komplettera i mitt arbete, idag hade jag fått ett mejl där det stod "Hej Emmy, jag tror att vi skulle behöva träffas. Det finns ganska mycket att prata om". Merry christmas to me liksom. Fan vad dåligt det känns!

Idag sitter jag och Desire sista dagen i skolan och jobbar innan jul. En välbehövd julepaus. En paus från ångest med Lars också. Den fjärde januari ska vi träffas för handledning - "awesome"!

Kommer ni ihåg asshole-Lars? You better, because he just failed me on his course. Först väntar han sju veckor innan han rättar våra arbeten och sedan mejlar han och säger att jag fick IG och måste komplettera. Respektlöst asshole.

Detta är första gången jag behöver komplettera i min högskolekarriär, and it hurts. Jag känner mig sårad och dålig. Det hjälper inte att min komplettering hamnar samtidigt som vårt nuvarande grupparbetes deadline i januari. Ass... Mitt förakt för L:et är större än sorgen.

Jag som var happy cheerio imorse och fick trösta Pontus onda hals och morgonhumör idag. Nu är det jag som behöver bli tröstad...


A kiss of love in these troubled times

Jag är så trött på snön. Jag är trött på kylan, att det inte finns något synbart stopp på snöovädret och att Jönköpings kommun inte kan skotta. Jag är trött på att slå på nyheterna och höra om snön.

Apart from this, happy fourth Advent! Jag har fått övertala Pontus flera gånger att det inte är tredje advent utan fjärde, oavsett the fact att julafton är om en vecka. Jag har inte firat advent så bra sedan jag flyttade hemifrån. Jag saknar att äta mysfrukost varje adventssöndag och att ha delat upp 'tända ljus'-turen på antingen mig, mamma, Jennips eller Linis. Minns att ordningen gick efter hur våra bestämda platser kring köksbordet såg ut. Tider som aldrig kommer tillbaka = depp. Men men! Ikväll ska jag och Pontus fira advent med MAXI:s lussebullar och Blossaglögg. Det är helt okej det med! [mäd]

När allting känns snöigt och bajsigt så längtar man tillbaka till sommaren! Och när man har ångest över kvalitéen i sin blogg så lägger man upp bilder från Pontus dator från i somras. Ser solbränt och fint ut i alla fall.

Här följer ett bildspel från när Pontus och Gustav skulle vinka av mig vid Swebussen i somras!

Besökte ju frisören idag för första gången sedan maj 2009 (true story). Jag har officially hittat min frisör number one i Jönköping, på första försöket! Jag gick till Kalufsmakarn mitt i stan och klippte mig hos en Veronica, som både Piris och Pexis klippt sig hos innan.

Jag är absolut inte den som är kräsen med frisörer och deras olika egenskaper (I like to get in and get out) men jag trivdes verkligen med henne! Hon var i min ålder också och det hela var väldigt avslappnat. Nämnde jag att jag är skiiitnöjd med håret också?

Jag ville toppa bort allt det bajs-slitna men också klippa kortare så att topparna närmar sig där luggen är. Veronica presenterade två idéer och längder, den ena var alldeles för kort för att jag skulle våga; den gick bara till axlarna. Man får ta det lite lugnt med mig, frisör-ovan som jag är. Kanske vågar jag mer nästa gång som jag är uttråkad och klipper mig? Nu klippte jag i alla fall en decimeter och det tycker jag var modigt för att vara mig!

(När det gäller uppklippning är jag så god damn tired på att alltid klippa upp håret hos frisören och få samma resultat varje gång. Därför klippte hon bara upp så att alla tre uppklippningarna slutar strax ovanför topparna)


Här visar jag var håret slutade innan (vid brösten). A closer look får mina bajsisar se den 22:e!

Jag mötte upp Piris idag och tillsammans satt vi i skolan på förmiddagen och skrev färdigt en uppgift till seminariet på måndag. Uppgiften var enskild och man skulle skriva ett exempel på en egen erfarenhet av intercultural communication (och referera till kursboken, som jag för övrigt inte har). Jag tänkte att det var självklart för mig att dra exempel från min praktik i Bosnien. Dock var det inte så självklart när jag väl satte igång, vet inte vad jag svamlade om där i slutet. Men det blev som det blev och jag orkar faktiskt inte bry mig! Woops, oengagemanget talar sitt tydliga språk...

Till lunch utnyttjade Mira sina kontakter (och jag utnyttjade henne), för hennes bror har den myspysiga restaurangen Mäster Gudmunds källare i stan, så vi fick äta julbord där för ett ypperligt bra pris. Happiness and awesomeness in a bowl! Det blev mitt första julbord för i år, och det var riktigt gott! Till efterrätt blev det kaffe och gottis från deras "godis-bord". Bild kommer, and that's a promise!

Piris was a friend-trooper och följde med mig på julklappsshopping resten av eftermiddagen. Fast det slutade med att jag bara köpte en julklapp och resten av shoppingen var åt mig själv! Ända sen jag kom hem från Bosnien har jag haft ett enormt köpsug åt mig själv, gällande typ allt ifrån kläder till inredning. Det där me-me-perspektivet passar inte riktigt i julhandeln dock...

Men idag fick vi ryck och tog bussen upp till Ikea, där jag shoppade loss (my idea av att shoppa loss i alla fall). Jag köpte ett nytt överkast (vitt), en kudde och ett limegrönt kuddfodral i samma storlek, en färdigklädd kudde i ett grafiskt mönster, en ny matta som jag tänkte ha som badrumsmatta eftersom den kändes lite sailor, men som sen ended up i min hall och ser jäkligt bra ut där! Jag är så nöjd med hur det blev här hemma. Som en julklapp till mig själv! Merry X-mas! (skoja bara, jag hatar den där x-versionen)



Piris hos Mäster Gudmund :)


Min skatt från godisbordet! Praise the lord!


Såhär ser min säng ut ikväll! Jag älskar hur min lägenhet går i limegrönt och orange! Är ni stolta över mig nu, mamsi och Bini?

Sista kvällen i Bosnien på den sjukt fina, mysiga och goda restaurangen fick Noomi och jag en avskedpresent av Maja, som var från både henne och Dagna. Jag blev så glad, och så rörd att jag nästan skämdes lite, men det var så fyndigt! Vi fick varsin nyckelring med bilder på två sidor. En sida visar storgatan i Brcko och på andra sidan är den en bild på Maja och Dagna. Det kändes så härligt för jag hade bävat inför att åka hem till Jönköping och vardagen igen, just för att det är så lätt att glömma allt man har varit med om. Men nu när jag har nyckelringen går det inte en dag utan att jag ser två underbara tjejer och påminns om att Brcko fortfarande existerar och att de är kvar där. Som sagt, glad blev jag!