jagochminadagar

Klassfesten igår var riktigt trevlig! När jag och Lexis gemensamt gick från Sanna mot Emils place så var vi på gott humör, det är alltid mysigt att umgås med Sanna och Sara. Väl på klassfesten insåg vi att gästerna var uppdelade i två otydliga men ändå uppdelade läger; vissa drack alkohol och hade dragit på sig den osynliga partyhatten, andra hade bakat morotskaka, banankaka (ja, den var GOD!), chokladbollar med mera, och hade satt på kaffe. Ja, ni kan ju tänka er, vilken förvirring. Jag och Lexis kunde enkelt ansluta oss till det senare lägret, vi hade med oss Cola, Pepsi och lite godis.

Nä, nu får jag det att låta som om detta var ett problem. Det var bara lite komiskt att vi inte kunde komma överens om innan vilken typ av get together det skulle bli. Det var roligt i alla fall! Vi lekte lekar och hade en musik/sport/Youtube-tävling i sju olika lag. Det blev ganska hypat ett tag eftersom vi var över 40 pers som trängdes i lägenheten. Och ni känner mig, jag blev lite upprörd också när man var tvungen att räcka upp handen när man visste svaret på frågorna, istället för att varje lag skulle skriva ner sina svar och sedan rätta dem. Tänk er vilket kaos det blev när alla räckte upp handen och ingen visste vem som räckte upp handen först. Elin, som för övrigt hade hällt i sig en vinflaska, skulle vara domaren för handuppräckningen. Yeah, sure. Jepp, blev lite sur.

Jag och Pontan fick mysa lite senare i alla fall. Jag kom hem till honom vid halv elva och sen gick vi och la oss direkt och låg och pratade en stund.

Nu tar jag bussen mot Växjö, alldeles alldeles snart!


En lära känna-lek vi lekte


Piris tog bilder med sin nya kamera och tyckte det var väldigt kul att lägga upp den här "packade" bilden på mig på sin blogg...


Jag och Piris! Nu ser jag väldigt ofräsch ut här, men jag var väldigt söt igår faktiskt. Hade min nya svarta kavaj på mig!

Denna kväll är dubbelbokad för mig och Alexis. Först ska vi träffa Sara och Sanna och några till för att fira Sannas födelsedag i efterskott, detta med en fika och de flesta ska nog dricka lite också. Vi ska träffas vid fem och vid klockan sju ska vi dra vidare hem till Emil i klassen för klassfest tillsammans med vår klass och IA-klassen under oss. Många 'klass' i den meningen. Klass.

Anyhow, det blir lite körigt, men jag har bestämt mig för att packa min Växjö-Kalmarpackning nu istället, rulla hem till Pontus med den, för att efter klassfesten sova hos honom istället för på Dalvik. På det sättet hinner jag hålla om honom lite innan vi sprids för vinden och inte ses förrän tisdag nästa vecka, och jag är dessutom en backe mindre away från bussstationen imorgon.

Däremot är mitt huvud inte med på att ha en körig kväll, den smärtar lite. Men det ska nog gå bra. Här kommer lite bilder på mig just nu, bara för att jag har en bra kamera!


Jag läser min egen blogg och kollar läsarstatistiken. Det går bra nu...


Here comes me, hehe. Puss på alla mina loved ones by the way!


Ska ju börja packa som sagt, och vem hoppar i väskan och vill följa med om inte lille Nek? Pinsamt värre liksom...

Vad vill Gud säga till mig egentligen? Vad straffas jag för denna veckan? När jag kom ut till min cykel igår vid halv nio hade jag en halvtimme på mig tills jobbtiden började, ute i god tid. Men cykelnyckeln fastnade i mitt cykellås och därmed var jag körd. Inga bussar gick och utan cykel var det bara för mig att gå. Jag ringde jobbet och sa att jag säkert skulle bli en kvart sen, ashamed!

Men istället för att gå joggade jag hela vägen och stämplade in svettig och röd i ansiktet vid 21:03. Det blev en bra kväll, men min cykel är ju kasserad tills vidare. Faaaan. Någon som har en bultsax?

Jag stressade ihop lite frukostmat åt mig själv så nu är jag good to bike. Slog på tvn i all min tristess och zappade över till When Harry met Sally. Jag har faktiskt aldrig sett den och blandar alltid ihop den med alla tusen romantiska komedier som Meg Ryan varit med i. Måste säga att Billy Crystal såg jäkligt bra ut back in the days! Otippat.

Nu ska jag ut i natten!

Är precis hemma efter en gå/joggingtur och slår till mig själv, i tanken, och undrar varför jag inte har tagit mig i kragen och sprungit förrän nu? Att jämföra stackars Emmy idag med hur situationen såg ut mina två sista år i Växjö är skrattretande. Förutom att jag går dagligen här i Jönköping så har jag inte orkat ta tag i min träning och truth be told blivit en godis-soffpotatis.

Detta inlägg är absolut inget löfte till mig själv om fortsatta joggingturer. Bara ett konstaterande att det var jäkligt bra gjort!

Idag på föreläsningen mellan 11-14 (som för övrigt var väldigt intressant; en författare, en av alla befattningar han hade, som kritiserade hela biståndspolitiken och biståndsarbete in general. Han anser att vi bara gör skada i u-länder med vårt bistånd. Okej, så av vilken anledning utbildar jag mig om jag får fråga?) Men men! Under tiden han föreläste och jag inte orkade lyssna pepprade jag sönder min mobilkalender med to do-listor och påminnelser hit och dit, vad som bör fixas inom den närmsta framtiden, which is a whole lot.

Ännu mer panik fick jag när jag fick se Lexis att fixa-lista inför Bosnienresan:

- Betala med kort där? Fickpengar - hur mycket?
- Vaccinationer? Kostnad?
- Kläder?
- Kopia hemförsäkring
- Ansöka om resebidrag
...

- kill myself

Min främsta prioritering just nu är att bli av med två jobbtider i oktober. En som kommer i kläm när jag åker till Lindis nästa vecka, och en annan som fuckas när jag och Ponti ska åka till Växjö för mammas revy.

Vilken tråkig blogg jag har.

(hoppas inte föräldarna stör) hehehe

Så härligt att äntligen få sitta med en godisskål framför Idol! Särskilt eftersom vi hade en evighetsdag i skolan idag med seminarie från 9-16.

Jag ser framemot helgen som kommer bestå av ytterst lite (that's the beauty of it!!); spelkväll med Lexis, Andreas, Alvin & gänget imorgon (JA, jag la till Alvin på skämt, haha!) och jobb på dagen på söndag och tvättdags på kvällen och söndagsslapp! Imorgon ska jag och Pontus vandra till A6 och jag kanske till och med vågar köpa lite nya höstkläder.

Det enda negativa med helgen är att jag är avundsjuk på hur Bini Lini spenderar sin. Först lunch med mammsi, häng med Bensa och sen fest på lördag med Frida och Ammi. Skulle sitta fint! Saknar både henne och familjen enormt.

Puss från Jönköping!

Nu är jag färdigmyst med Miris och hemkommen efter en rask promenad uppför backen! Jag hann med en snabbvisit hos Pontan också med lite Idoltittande.

Trying to relax framför tvn men Valutfrågningen är på och det stressar upp mig som fan samtidigt som det gör mig supermatt! Valreklamerna är överallt såhär på slutspurten; i brevlådan, på tv, utanför Högskolan, överallt. Har man redan bestämt sig blir det störigt eftersom man hela tiden seems to be proven wrong. "Se här Emmy, vad du missar". Allt jag vet är att Alliansen för mig inte har jobbat klart. Att om Socialdemokraterna har fått större delen av 1900-talet på sig så kan väl Moderaterna få två mandatperioder. Too much to ask for?

Sen har jag två åsikter, som gått och fyllt hela mig med irritation hela dagen; för det första alla reklamer på tv som alla handlar om jobb. Jobb till unga, jobb. Det är verkligen ett riktigt "jobb-val" i år! Jag kom på mig själv med att verkligen gilla den reklam på tv där de visar olika jobb (läkare, kontor, businessman, whatever) och en ung person är med vid varje yrke och står vid sidan av, tillsammans med yrkesutövaren men ändå utanför. Emmy: Hell yeah! Power to the young! Såklart att vi inte ska stå utanför! Och the jingle löd: "Blablabla antal unga står idag utanför arbetsmarknaden redo att rycka in. Låt de göra det" ungefär. Hur bra som helst! Snap! Signerat Socialdemokraterna. Men damn! Allting är så självklart och de trycker på de rätta knapparna. Unga ska ha rätt till arbete, liksom. Vem som helst skulle hålla med, men vem som helst skulle även hålla med Moderaterna i deras 'jobb till alla'-åsikt.

För det andra, jag håller inte med Sverigedemokraterna överhuvudtaget (jag behöver nog inte ens förklara det) men jag undrar över Tv4 och deras censurering av SDs reklamfilm. Är det så vi gör i Sverige? Jag visste inte att vi var ett censureringsland (jag försöker inte vara catchy nu, seriöst så undrar jag). Om Tv4 inte vill visa en reklamfilm för att den är för stötande, varför tillåter de ens SD att köpa den reklamplatsen till att börja med? Istället visar de reklamfilmen i svensk tv, fast helt igensuddad, making people curious över vad den egentligen innehåller (för folk som inte har sett originalet) och ger SD en hel del gratisreklam. Det jag reflekterar över är något som en gymnasielärare diskuterade med mig och min klass; om SD som parti ska få marknadsföra sig själva på gymnasieskolor eller om de ska vara bannlysta (hehe, bannlysta). Många hurrar ju för bannlysningsgrejen såklart, men min lärare hävdade att det kunde ha motsatt effekt. Det skulle vara att motarbeta demokratin för det första, men också kunna väcka upprörda åsikter om varför det är freedom of speach för alla i Sverige bortsett från Sverigedemokrater och då skapa sympati hos folk - sympati för SD.

Min poäng: Är inte det exakt en sån sits som Tv4 har satt sig i nu? I'm just saying... De som kanske är lite halvt fångade av SD, halvt inte, känner sig säkert skitupprörda nu. Och gissa vilket parti de röstar på på söndag?

Anyhow... I skolan så spirar diskussionerna som aldrig förr och jag har redan avslöjat mina gruppmedlemmar to be sossar och miljöpartister, yeeee. Nej, nu får det vara över!

Det blev en riktig heldag i skolan idag. Förutsättningarna var usla eftersom jag av någon konstig anledning låg vaken till halv två inatt och sedan vaknade varje timme efter det, fram till halv sju när Pontus skulle upp.

Vi har ju en examinationsuppgift i skolan som vi gör gruppvis och som är inne på sista veckan nu. Vi träffades klockan nio i gruppen och satt till halv tre, och jag kände mig knappt delaktig som vanligt. Av fem gruppmedlemmar är ungefär tre kontrollfreaks och extremt ambitiösa. Och jag som alltid varit den ledande i skolan tidigare tar ett steg tillbaka eftersom jag känner mig underlägsen och knappt litar på min egen förmåga. Så länge de inte klagar på mig är jag själv ganska nöjd. Det var ett ganska svårt arbete att skriva och jag hade nog inte klarat det så bra ensam... Anywhuuu;

Jag snackade runt lite med folk som också ska ha praktik på Balkan i höst, när de säger att de har fått mejl idag! Så när jag tittar efter ser jag att jag fått ett mejl där det meddelas att jag minsann ska få åka till Bosnien i november! Inte ensam heller, utan Noomi i klassen ska åka dit också. Kändes hur skönt som helst att höra! Även om vi inte vet detaljerna än om boende, resa eller whatnot så vet jag ändå vart jag ska. Fast jag får ont i magen bara jag tänker på det... Men nu vet jag i alla fall! Organisationen heter Proni och det handlar om att integrera barn och ungdomar i samhället typ.

http://translate.google.com/translate?u=http://www.pronibrcko.ba/&hl=en&ie=UTF-8&sl=auto&tl=sv 

Jag gick in på hemsidan och översatte med translate-knappen - fyfan vad fult vissa meningar låter!

Det här känns ju spännande! Att för första gången sedan en tonårsförvirring och hormonbubblande 6 månaders bloggperiod försöka sig på att blogga igen. Klyschigt också dessutom. "Jag ska verkligen uppdatera ofta nu! Jag ska försöka hålla igång bloggandet den här gången!". Hatar att läsa gamla klasskompisars eller jobbarkompisars desperata försök att starta en blogg och 'make it happen'.

Men min blogg är inte en 'sån' blogg! Det som skrivs här är menat till de tre mest betydelsefulla personerna i mitt liv. Jag älskar många människor och äger tendenser att skrika ut nusse och finis till första bästa som comes along, men dessa tre huvudpersoner är de som jag ständigt känner behov av att smsa och ringa till, gråta ut eller skratta hos. Min Jennie (Jense, Bensa, Bensebajs, bajsi, poopie), Elina (Linis, Lini, Line, Bina, Bini, bajsi, poopie) och min mamma (Mams, Mamsi) vill jag ändå kunna delge tankar, funderingar och dagar i mitt liv, trots att vi bor i tre olika städer; Växjö, Halmstad och mitt Jönköping. Jag vill att de ska ha möjlighet att check up on me, eftersom jag själv så högt värdesätter att kunna hålla koll på dem i deras bloggar.

Jag hoppas att de kommer uppskatta mitt egna desperata försök till blogg och läsa den lika ofta som jag läser deras, även om jag är familjens no-lifer!

Pussisar!