jagochminadagar

Min söndag blev inte riktigt som jag tänkt mig idag. Jag vaknade hos Pontus och segade mig iväg till jobbet vid elva. Hade en rätt planeringspackad dag idag med jobb 11.30-16, tvätttid mellan 17-20 och så skulle jag rösta såklart! Helst innan valstugan stängde vid åtta. Men planerna grusades när jag klockan 16.02 skulle ta mitt pick och pack i omklädningsrummet och cykla upp till Dalvik. För jag hittade inte min jacka. Tänk er en vägg med klädkrokar där ungefär 20 jackor ska kunna få plats, och där det hänger just 20 jackor, lite svårt att hitta sin egen kanske. Men jag hade memorerat var min jacka var upphängd, men fanns den där? - nej! Tänk er min panik, tänk er min ilska, tänk er min ingivelse att ringa till mamma och gråta! I min jacka fanns mobil, cykelnycklar och lägenhetsnycklar.

För att göra en lång historia kort; Angelica och Viktor på jobbet hjälpte mig att ringa runt till alla tjejer med svart skinnjacka som hade jobbat idag. Det visade sig att det bara kunde vara en tjej som hade tagit den, av misstag då. Men det fina i kråksången, noooot, var att hon hade stressat iväg till en fotbollsmatch som hon skulle spela. En match som skulle spelas vid Mariebovallen som ligger ovanför Dalvik (jag vet! Kan något ligga OVANFÖR Dalvik?!). Jag insåg att jag var tvungen att ta mig till Mariebo för att hämta tillbaka jackan, eftersom tjejen i fråga såklart inte svarade på sin mobil. För att ta mig upp till Mariebo utan att riskera hela min dagsplanering behövde jag Pontus och hans bil. Men kan jag Pontus mobilnummer i huvudet? Nej. Irritation!!!

Det slutade med att jag satt på kontoret på McDonalds till fem och hann ringa till Elina (ville ha stöd), Pontus syster, hans bror, hans mammas mobil och slutligen hem till Pontus föräldrar. Ingen svarade förutom det sista alternativet. Pontus pappa förbarmade sig!

Så egentligen blev jag bara en timme försenad i planeringen, men kan ni förstå hur onödigt allt kändes? Vem tar fel jacka liksom? Hur. Svårt. Kan. Det. Vara.

Jag och Pontan åt McDonalds sen i alla fall, tröst! Hämtade min jacka på Mariebovallen, fick ingen ursäkt by the way. Sen röstade jag! Och har nog aldrig upplevt en liknande känsla innan! Inte typ; uh I make a difference. Jo, det med , men mest för min egen skull, så var jag väldigt stolt!

Nu har vi valvaka!