Så mycket bättre om vi är tillsammans

Här är jag, i Brcko Bosnien och påbörjade min tredje vecka på praktiken idag. Jag och Noomi inledde starkt med att intervjua vice borgmästaren på förmiddagen. Det gick bra, men en störig grej var att han inte pratade engelska (vilken borgmästare talar noll engelska liksom?) så Katarina fick följa med och agera tolk. Nu på eftermiddagen/kvällen har vi suttit och sammanställt intervjun någorlunda, men det är tireing för vi har fortfarane ljudinspelningarna på min mobil kvar, från samtliga intervjuer... Vi får jobba the ass of ourselves dagarna som kommer nu. Men det är bra, då vet vi att vi lever! (Märkte ni hur jag lyckades vända allt till något positivt?)

Ikväll kommer Dagna hem från Sarajevo, skönt, det har känts tomt utan henne under helgen! Dessvärre har hon kanadensaren i släptåg (igen) plus en annan tjej som båda ska sova över här inatt. Anledningen är att de ska på en bike trip nu tisdag onsdag, och suck up eachother's new found friendships... Or something.

Det som stör mig är att de säkerligen kommer vilja ha kvällsmat när de kommer ikväll vid nio, plus frukost imorgon. Och Dagnas hylla i kylskåpet ekar tomt efter hennes weekend i Sarajevo. Det kanske är den småländska snålheten i mig som pratar (skriker) men jag blir skitirriterad. Jag har redan bjudit kanadicken på mat en gång (och då åt han upp min örtcreme som jag har på mina mackor) och det räcker, tack! Jag betalar för den här praktiken i Bosnien helt själv och jag ligger redan efter ekonomiskt efter att ha betalat dubbla hyror denna månaden. So thank you very much, men jag uppskattar inte att Dagna är så inconsiderate att hon bjuder hit gäster utan en tanke på att vi faktiskt redan är fullt hus.

Yeeee, jag är missunsam. There, I said it!


Ta-da! Surprise for you all!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0