Over the mountains
Här sitter en trött med glad Emmy! Att resa på en dagstripp till Sarajevo var nog precis vad jag behövde denna sista helg i Bosnien. Igår, med vår research och kickboxning som enda aktiviteter, kändes allting alldeles för deppigt och saknaden efter Pontus och resten av mina hjärtan var så märkbar. Men att set out on a trip såhär ryckte upp oss från vår Brcko-vardag!
Trots att klockan ringde vid fem på morgonen var jag pigg, jag har ju som sagt en förkärlek till att gå upp tidigt i ottan för att resa iväg någonstans. Jasmin mötte upp oss i tid, helt dunderförkyld. Han borde egentligen ha stannat hemma, men eftersom han hade lovat oss Sarajevobesöket ville han inte svika. Snällt! Efter en timmes körning stannade vi vid en Pekara på vägen (bageri) och Jasmin köpte på sig vatten, youghurt och två olika brödsorter (fem av varje typ). Brödet här smakar på något vänster både sött och salt på samma gång (och har samma grundsmak som Narins mammas bröd, hihi!). Så då hade vi frukostvirke som räckte hela vägen till Sarajevo. Jasmin och hans generösa being...
Vi kom till huvudstaden vid tio och Jasmin var redan sen till sitt möte. Därför hoppade vi ur bilen medan Jasmin stannade för rött ljus. Hans direktiv var att bara följa "the main street" och så skulle vi hitta svenska ambassaden. Nervigt som fan var det. Men Sarajevo visade sig vara en ganska harmlös och väldigt lätthittad huvudstad. Efter tjugo minuters promenad såg vi mycket riktigt en vajande svensk flagga. Patetiskt kanske men vilken extrem lycka det var! Vårt möte med Erik (förste sekretetare åt ambassadören) wouldn't happen förrän tolv, så vi hade två timmar att slå ihjäl.
Noomsan och jag gick längs huvudgatan och kom snabbt in i den gamla staden. Historiefascinerade jag blev glad såklart! Dock fanns det säkert mycket mer utav staden än det vi såg, men vi ville inte råka tappa bort oss. Därför höll vi oss kring marknadsstånden och de små butikerna och både Noomi och jag köpte lite presenter...
Mötet med Erik skedde över en Cevapi-lunch på ett jättemysigt ställe mitt i den gamla staden. Det kändes lite dumt eftersom det var Jasmin som hade set up det här mötet, vi visste liksom inte riktigt vad Erik ville ha ut av det. Men vi ställde lite frågor om hur ambassaden försöker nå ut till kommuner runt om i Bosnien och om hur de når de allra minsta organisationerna och hjälper dem i deras arbete. Han var väldigt nyfiken på vår research om Pronis arbete i och effekt på samhället och vad vi har kommit fram till. Vi lovade att mejla den till honom (panik på det).
Vi åkte hem efter lunchen, mätta och glada. Jasmin kände sig sämre med förkylningen dock. För att muntra upp varandra och hålla oss vakna lekte vi gissningslekar hela vägen hem, hihi! Overall: A very happy day!
Trots att klockan ringde vid fem på morgonen var jag pigg, jag har ju som sagt en förkärlek till att gå upp tidigt i ottan för att resa iväg någonstans. Jasmin mötte upp oss i tid, helt dunderförkyld. Han borde egentligen ha stannat hemma, men eftersom han hade lovat oss Sarajevobesöket ville han inte svika. Snällt! Efter en timmes körning stannade vi vid en Pekara på vägen (bageri) och Jasmin köpte på sig vatten, youghurt och två olika brödsorter (fem av varje typ). Brödet här smakar på något vänster både sött och salt på samma gång (och har samma grundsmak som Narins mammas bröd, hihi!). Så då hade vi frukostvirke som räckte hela vägen till Sarajevo. Jasmin och hans generösa being...
Vi kom till huvudstaden vid tio och Jasmin var redan sen till sitt möte. Därför hoppade vi ur bilen medan Jasmin stannade för rött ljus. Hans direktiv var att bara följa "the main street" och så skulle vi hitta svenska ambassaden. Nervigt som fan var det. Men Sarajevo visade sig vara en ganska harmlös och väldigt lätthittad huvudstad. Efter tjugo minuters promenad såg vi mycket riktigt en vajande svensk flagga. Patetiskt kanske men vilken extrem lycka det var! Vårt möte med Erik (förste sekretetare åt ambassadören) wouldn't happen förrän tolv, så vi hade två timmar att slå ihjäl.
Noomsan och jag gick längs huvudgatan och kom snabbt in i den gamla staden. Historiefascinerade jag blev glad såklart! Dock fanns det säkert mycket mer utav staden än det vi såg, men vi ville inte råka tappa bort oss. Därför höll vi oss kring marknadsstånden och de små butikerna och både Noomi och jag köpte lite presenter...
Mötet med Erik skedde över en Cevapi-lunch på ett jättemysigt ställe mitt i den gamla staden. Det kändes lite dumt eftersom det var Jasmin som hade set up det här mötet, vi visste liksom inte riktigt vad Erik ville ha ut av det. Men vi ställde lite frågor om hur ambassaden försöker nå ut till kommuner runt om i Bosnien och om hur de når de allra minsta organisationerna och hjälper dem i deras arbete. Han var väldigt nyfiken på vår research om Pronis arbete i och effekt på samhället och vad vi har kommit fram till. Vi lovade att mejla den till honom (panik på det).
Vi åkte hem efter lunchen, mätta och glada. Jasmin kände sig sämre med förkylningen dock. För att muntra upp varandra och hålla oss vakna lekte vi gissningslekar hela vägen hem, hihi! Overall: A very happy day!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Wow!!Vilken dag... ser framemot att höra mer! Och vilka bilder!!! Längtar efter dig, gumman :)
Trackback
