jagochminadagar

I eftermiddags skulle vi pay a visit hos the Proni office. Det gick inte som jag hade hoppats. De enda kommentarerna Jasmin och Katarina hade på vår time draft hade med vårt förslag om ett Luciafirande att göra. Historien bakom det är att både jag och Noomi sjunger i kör och tänkte att det vore kul att som en goodbye thing sjunga lite Luciasånger, baka eller laga något typiskt juligt för Sverige, att andra kunde göra samma sak fast med the Bosnian cuisine och att Dagna och Maja kanske kunde prata lite om sina länders jultraditioner. Detta skulle då hållas någon kväll på the Youth center några dagar innan vi åker hem.

Detta hade Jasmin och Katarina många åsikter om som sagt: Exakt vad ska vi göra? Vilka ska vara där? Hur ska vi marknadsföra detta eventet? Ni förstår väl att detta kan vara provocerande och verka lite "pro-Catholic"-aktigt? Det finns muslimska volontärer vars föräldrar kanske inte skulle uppskatta det... Hur ska ni få folk att delta i det här? De vet ingenting om dessa traditioner?

Nej, men kanske, bara KANSKE, är det därför som vi skulle ha den här kvällen?! För att de ska få lära sig om en annan kulturs traditioner! Assholes...

Jag och Noomi lämnade kontoret frustrerade och irriterade. Ni får inte tro att vi inte försökte prata med dem! Jag ville helst av allt inte prata om den här Luciagrejen alls, för för mig är det bara en bisak och vår potentiella research och intervjuerna vi vill göra är huvudsaken till att vi är här. Men Jasmin och Katarina uttryckte sig ytterst kort om intervjuerna men sa bland annat att det kan vara svårt att intervjua the local government. Konstigt tycker vi, eftersom det var de två som popped the idea in the first place!

När det gällde att åka till grannstaden som också jobbar med samma frågor var det också lika lite konkret information. "Vi får se", "Kanske kan ni prata med hon som är ansvarig", "Kanske kan ni åka till Sarajevo och träffa Svenska ambassaden, kanske". Alltid detta 'kanske'. Vi diskuterade detta här hemma i huset och kom fram till att bosniernas 'kanske' betyder 'nej' eller 'ytterst liten chans'. Dagna upplever exakt samma sak som vi och är lika frustrerad hon.

Jag och Noomi får försöka klara oss själva så länge. Intervjua andra volontärer, skriva en jäkligt lång bakgrund till researchen... Känns tråkigt bara att det ska vara så ostrukturerat och långsamma processer.


Volontärernas street action idag. De demonstrerade mot att the Youth center har så dåliga öppettider (10-15 typ, inga kvällsaktiviteter alltså)


Tv var där


Jag hittade detta citat i en bok på kontoret. Boken handlade om hur man kan förändra världen och ändra människors syn på livet och sin situation. Pronis arbete är att öppna ungdomars ögon och få dem att inse att det är möjligt att göra något av sitt liv, få dem att bli motiverade och inge hopp hos dem. Detta citat är nog det som får mig att vilja kämpa kvar för detta jäkla Youth center och Proni just nu.