jagochminadagar

Nu har jag fått mat i mig och dessförinnan kunnat prata med the love. Det var inget seriöst eller så, det där kommunikationsfelet, men allting blir så mycket större och uppblåst när avståndet redan är stort och jobbigt. Jag mår jättebra här i Bosnien, I do, men usch vad saknaden is taking its toll...

Idag har Puntan och jag träffats i ett år. Jag försökte säga på msn/skypen att jag fortfarande är lika förälskad och kär som i november förra året. Hoppas han förstår det!